.

Herregud. När jag klev ut i morse tänkte jag ”fan vilket skitväder”. Det var full snöstorm men asfalten var svart och blöt.

Efter E4.an var det moddigt men fortfarande mest svart. Sikten var i princip obefintlig så jag låg i 70-80 hela vägen till Antnäs. Tala om chocken när jag svängde av: vitt! Det låg en decimeter snö på vägen och jag har sommardäck.

Vägen i Ale

Så jag halkade mig till Boden i 30-40. Bilen ville ner i diket ett par tre, fyra gånger. Möten var en mardröm, motorbroms trean, tvåan, hålla av och hoppas på det bästa. Särskilt tio över sju mellan Selet och Mockträsk när jag mötte en buss. Men efter en rökpaus i Ale var jag i alla fall i Boden 45 minuter senare. Inne på motorområdet mötte jag en ambulans och tänkte att nu är jag så nära så om jag hamnar diket kan jag gå sista biten så jag höll av. Det gick bra. Sedan kollade jag om det hänt nått när det kom en ambulans och:

Det var den bussen jag mötte som krockat med bilen bakom mig. Ibland har man änglavakt eller så är det den extremt låga hastigheten jag håller vid sånt här väglag, jag vet inte men det är obehagligt.

Det var dagens träningspass att krampaktigt hålla sig fast i ratten i alla fall och adrenalinpumpandet när bilen vill ner i diket måste öka förbränningen till ett max.

”Titta det snöar, titta det snöar, allting blir vitt, vitt, vitt”

/Susanne