.

Är alltid lite deprimerande för då är det snart måndag igen.

I helgen har det gått bra med träningen. I morse var vi och simmade. När jag kommit mig 32 längder och var helt slut erinrade jag mig vad en känd lulebo en gång sa: ett tangerat rekord är bara ett tangerat rekord. Så jag tog två längder till och känner mig supernöjd. Så supernöjd så att jag firade med en skumgodis när vi kom hem.

Vi har vart till Luleå och köpt oss nya cyklar och jag blev som vanligt lite snål så jag köpte en "utan bromsar" för den var mycket billigare. Så nu ska jag 40 år gammal lära mig att cykla igen, med handbromsar... Det kan bli en syn för gudarna.

"Stop, in the name of love"

/Susanne