Äntligen
Men med den inspirationskälla som tv-programmet Biggest loser har varit kan man bara konstatera att den Australiensiska versionen med halvtimmes snuttar inte ger samma "workout" som den tidigare sända Amerikanska heltimmes versionen.
Men en halvtimmes cykel är ju inte fy skam, även om det hade varit på sin plats att köra komplettering med lite styrketräning också.
Men så blev det alltså inte.
Inte denna gång i alla fall....
Ha det gott...
/ Per
Så var vi här.
Dagen efter finalen dog min mor.
Det lade definitivt en annan färg på hela festen som det var avsett att avsluta detta. Det har därför tagit ett tag att komma sig för att lägga ut resultat eftersom allt plötsligt verkar så futtigt.
Skulle inte det räcka så dog min frus Morfar den 1:a i 1:a klockan 02:00.
Vi ska med andra ord besöka två begravningar under januari månad.
Året hade kunnat börja betydligt ljusare.
/ Per
Finalen
Vecka fjorton - Fjortonde veckan
Slutresultatet kommer
Dock kan det fortfarande ta någon dag.
Vi har tyvärr andra mycket tråkigare ärenden att ta hand om.
Kan inte idag säga när resultaten kommer upp.
En form av stress...
Om då den stressen inte skulle räcka så kommer dessutom Expressens representanter på besök för att göra en intervju och ta några fotografier.
Det gör ont att bli fotograferad..
Det är svårt att ljuga bra till en reporter.
Så ... Det är inte "bara" vikten som är avgörande.
Vi hörs..
/ Per
Idealvikt
Jag sökte på vad min idealvikt borde vara på nätet och hittade ca att andra kvinnor tycker att jag med min längd och min ålder borde väga ca 60 kilo så jag har nått litet kilo kvar.
Men som not till det fanns detta:
"Women tend to imagine their ideal weight is unrealistically low, so they diet unnecessarily. Men tend to allow their ideal weight to be higher than medically recommended. Men and Women should learn from each other."
Jag tror att det är sant.
/Susanne
Med vågen som ledstjärna.
(Detta är bloggens hittills längsta inlägg)
Det är med stor förtvivlan man kan se på vågen som ett mått på framgång.
Efter en genomförd bantningsperiod känner man sig inte direkt som en vinnare.
Det är snarast så att man vet att detta är en tillfällig nedgång i ansamlingen av kroppsfett.
Med den vetskapen kan man då fundera på varför man överhuvudtaget har dåligt samvete när man äter en pepparkaka eller tar ett glas vin på Lördagen.
Man vet ju att det (fettet) kommer tillbaka. Kan kanske vara så att man försöker hålla sig till den diet man beslutat sig för, vilken det än må vara. Men godsaker är ändå godsaker och det är vansinnigt lätt att falla dit på dem och ta en kaka extra. Vips har man dragit på sig lite fett till.
I pressen finns oändliga rader av bantningstips, träning och dieter, både framlänges och baklänges.
Men inte någonstans nämns det att det är besvärligt.
Varför inte ?
Kan det vara så utstuderat enkelt att dessa tips och trix för att nå den där efterlängtade kroppen som poserar i ”Före/Efter” annonserna för någon diet, endast är avsedda att locka dig att köpa ytterligare en hälsobilaga till någon av kvällstidningarna.
Det borde följa med en varningstext till dessa annonser, ” Varning, Om du inte vill träna, strunta i att du är överviktig och finn dig i ditt öde”
Raka puckar brukar det ju heta.
Det borde ju även gälla den här typen av annonser och bantningsmetoder.
Ingen som är normalt funtad kan väl gå på att man kan banta ner sig en gång för alla…. Eller? På något vis får annonserna och ”Före/Efter” bilderna oss att tro att man kan ”ta hand om problemet” och sen är det över.
Herreguud vilket bullshit.
Om man vill ligga kvar på en skaplig nivå när det gäller kroppens form så är det ett livslångt åtagande.
Så klart att man kan välja att strunta i det. Jag har struntat i det i 15 år och lyckats.
Det var inte alls särskilt betungande att strunta i det fullständigt.
Men, när det väl, till sist, blev dags att göra något åt det så var det tungt.
Väldigt tungt. Åtminstone fram till den punkten när man ser att det ger resultat.
Men man ser ju inte resultatet första veckan, kanske inte heller andra veckan.
Men om man håller ut och ger det en månad så kan man se att det faktiskt ger resultat. Faktiskt, det krävs ingen hjärnkirurg för att förstå sambanden.
Energi, om intaget av energi är större än uttaget så blir överflödet lagt på lager.
Enkelt, visst.. Men det är inte så himla enkelt att göra något åt det.
Man måste vara motiverad för att lyckas bryta de mönster som man har gått in sig i.
Till viss del är det trygga mönster, rutiner som måste ersättas med andra rutiner.
Det går inte att komma hem från arbetet och kasta sig på soffan, ligga där och slötitta på teve till det är dags för dagens pizza och sen kolla på CSI.
Ta tillfället framför teven och klättra upp på träningscykeln, kör inte helt slut på dig, det tjänar inget till. (Då blir du bara avskräckt.) Inte första gångerna i alla fall. Men försök skapa den rutinen att du gör det i väntan på pizzan. Om du sen är lite smart så klättrar du upp på cykeln igen efter pizzan och kollar på CSI medan du trampar, då är det inte alls lika långtråkigt. Sen blir man ju svettig, naturligtvis. Om det är svettningarna som är det största hotet mot träningen så får man nog överväga att strunta i både dieter och träning.
Då får man acceptera vem man är och rycka på axlarna åt träningstips, dieter, och mirakelkurer i diverse tidningar.
Om man däremot orkar ta sig igenom de första smärtande gångerna så kommer det så småningom att synas på vågen att man gör rätt. Jag lovar…
Till och med jag har lyckats att till viss del forma min kropp till något som är närmare den kropp jag vill ha än den kropp jag lyckades forma med hjälp av soffan, chips, läsk och alldeles för mycket skräpmat.
Naturligtvis vet jag att det är enkelt att åka ner på grillen för att ta dagens middag eller dagens lunch eller vad det nu kan vara. En riktig fyllehunger kan göra att man stoppar i sig en del. Det är ingen skam i det. Men man kanske måste fundera över hur många gånger i veckan man äter från grill eller pizzeria. Jag vet att jag åt minst en gång i veckan från grill, ofta fler, särskilt på helgerna när man skulle göra det lite enkelt för sig. Men även på veckorna. När man kommer hem från jobbet och ska försöka skapa en kulinarisk tilltalande middag av vad som finns i skåparna är det enkelt att välja den enkla vägen.
Till slut ger man upp alla tankar på att vågen kommer att visa vilken människa man är, vilken framgång man är som människa.
Vågen blir ett straff snarare än ett mått.
Med omvärldens analytiska och fördömande blickar måste man inse att idag är vågens markeringar ett slags mått på framgång. Tyvärr.. Det är inte jag som bestämt det, jag har bara konstaterat det.
Jag kan också konstatera att för möjlig framgång gäller det helt enkelt att planera.
Både tid och mat.
/ Per (Lag blå)
hm:(
Har som ni kanske förståt inte tränat en skit i veckan. Har nog gett upp för länge sen tror jag :S Men jag är i alla fall snart under 80 bara några veckor kvar nu ;D
Vet inte ritigt vad som händer i kväll men jag antar att jag ska sitta och vara JÄVLIGT nervös inför morgondagen. Det är juh som sagt final i morgon. Jag är inte så himla nervös inför invägningen för jag vet att jag har gått upp och sen så har vi ingen chans att vinna allt så för det är jag inte nervös. Jag är nervös för att en journalist från expressen sa komma upp från Stockholm och så ska vi bli fotograferade och saker. Hur läskigt om helst juh! :S Men men jag har juh gått ner i alla fall sen sist så tjockare är jag juh inte i alla fall det känns bra. ;) På kvällen då vi är färdiga med invägningen så blir det en liten fest för att fira att vi klarat av det hela (hahahahaha). Så jag antar att man kommer gå upp allt man gått ner då den kvällen, om jag inte gör det gå som kommer an garanterat göra det under jul XD
Men men nu ska jag gå och klä på mig och äta frunch.
/Sara
Hårdträning ?
(Berätta inte för dem att vi fuskar..... vi äter julstjärnor och lussekatter)
Förvisso tränar vi ju.
Men det är ju som jag skrev tidigare endast rutinträning.
dvs 30 minuter cykel, ett par hundra situps och några hundra hantelövningar.
Lite över en timme.
Perfekt till biggest loser på femman.
Ha det gott
/ Per
Ska man mörka ?
Hittills har det i alla fall gått ganska bra.
Men det är inte så himla roliga dagar just nu.
Känner sig lite sliten.
Torsdagen var i alla fall väldigt trevlig med massage under lunchen.
Fantastiskt !!
/ Per
3 dagar kvar
Det gick helt otroligt trögt i dag. Värre än i går faktiskt trots att träningsvärken börjar vara helt borta. Bara lite i höfterna. Fast då har jag fått träningsvärk i magen i stället. sex dagars uppehåll med magträning är för länge. Så är det! Också har jag provat en ny övning som vi såg på TV i går. Lyfta fyra kilosvikten från hukande till att stå rakt. Det kändes på insidan av låren. Vi får se hur det kommer att vara i morgon.
Det är inte bara nära till avslutet på biggestloser utan det är bara tio arbetsdagar kvar till jullovet. Det känns, om möjligt, ännu bättre. Jag vill bara vara ledig nu.
"It's the final countdown"
/Susanne
Tick tack...
Rutinträning.
Kanske lite för lite för att kunna gå ner dom där 2,5 kilona till på lördag.
Men... skam den som ger sig.
Det är väl inte så där alldeles bra med en hungerdiet.
Efter eftermiddagsfikat idag kände jag mig lite mosig i skallen och var hungrig nått djävulskt innan jag hade gjort middag när jag kom hem sen.
Då får man ju passa sig lite..
Om man då proppar i sig allt man bara orkar så var det ju inte någon större vits att hålla nere intaget under dagen. Men det gick vägen.
Och efter träningen väntar en liten belöning.
Yoghurt 0,5% fett och en blandning av kruskakli och krossade linfrön.
Tro det eller ej, men efter ett par veckor ser jag faktiskt fram emot den där konstiga mixen.
Nyttigt ?
Inte en aning, men det är gott.
Så.... Nu är det dags för duschen och sen i säng.
Vi hörs.
/ Per
Va ett tag sen sist
Ja, jag ha ju inte varit så aktiv på flera veckor... Men har inte tränat något heller så. Men nu är ju iaf triatlon genomfört med hyfsatresultat, känner mig då nöjd iaf med tanke på hur hårt jag tränat :)
Och sen har man ju hunnir fylla år oxå!
Och nu är det bara ett par dagar kvar, skönt !
//Ina
Life as we know it...
Några få dagar kvar.
Insatsen presterade timmar på cykelhelvetet, och med hantlar och andra skumma redskap.
Har jag lärt mig något ?
Möjligen att man inte ska gå på vilka utmaningar som helst.
Njaej det finns nog mer man lärt sig.
Jag kan uppskatta Surkål..
Påminner lite om året vi var vegetarianer, bara för att vi inte orkade med att äta samma mat varenda dag, eller... i alla fall väldigt begränsad meny. Som Lakto Ovo Vegetarian har man trots allt ganska stora friheter.
Nu har man lärt sig att det finns menyer som är avsevärt nyttigare, och tro det eller ej, men riktigt goda..
Jag kan fortfarande känna att det skulle sitta som en fläskläpp med ett skrovmål eller sn stor dubbel ost..
Träningen har iofs inte avstannat, och får ju inte stanna heller.
Magmåttet ska fortfarande ned med ca tio centimeter.
Vikten är inte det egentliga problemet just nu.
... ja lite kanske...
Problemet är att jag har lyckats gå ned överallt på hela kroppen utom just på magen.
Armar och ben är spinkiga som stickor, men magen ..... Pjaa...
Nej... Inte sura över det...
Idag har jag som vanligt syklat i trettio minuter, lyft hantlarna 300 gånger och pumpat magen med situps
Hoppas verkligen att det blir träningsvärk i morgon igen..
Det har varit ett par dagar av smärta efter triathlon tävlingen.
Benen har inte riktigt fungerat som dom ska, men nu börjar det ordna till sig igen.
Dags för nya mål.
/ Per
"Heading för the light"
